Orgie

Ni vet ju att jag verkligen gillar tv-spel. En av sorgerna i min tillvaro är dock att jag aldrig hinner spela längre; det är alltid för mycket att göra med annat. Jag köper fortfarande nya spel i tron att jag nån gång ska hinna men de blir så gott som alltid liggande i en hög som sakta samlar damm, fortfarande inplastade.

Igår var min första helt lediga kväll på länge. De större barnen var hos sin mamma och såväl bebis som sambo sov ovanligt tidigt. Nu jädrar, jag. Nu åker högen fram och plasten av. Så jag gick till videobutiken och skaffade cola, godis och chips (det måste göras rätt) och greppade min handkontroll. Fyra och en halv timme senare hade jag hunnit med Alice, Child of Eden, No More Heroes, Catherine, Deus Ex, Bionic Commando, Nier, Call of Duty: Black Ops, och Demon’s Souls. Visst, en del åkte ut ur maskinen lika snabbt som de åkt in, men ändå. Jag hade JÄTTEROLIGT.

Och vad händer, när jag vid halv fyra-snåret på morgonen till slut ger upp och ska gå och sova lite innan bebin vaknar vid sju? Jo jag inser att medan jag har spelat så har min hjärna kommit på ett helt nytt nummer till den nya showen. Färdigt. I detalj. Jag borde vara glad men jag undrar om det här är helt bra. Jag måste lära min hjärna att sluta jobba…